 |
|||
     |
|||
Sagan om Klumpeduns, Svingo och Ding-Ding Klumpeduns bodde med sin mor och far i en liten by utanför Skellefteå. Klumpeduns var olycklig. Han var stor och klumpig och blev retad av alla. Egentligen hade han inte en riktig vän. Stackars Klumpeduns, han var så ledsen. En dag beslutade han sig för att rymma hemifrån. Han packade en liten kappsäck. I den stoppade han en liten flaska saft-superklunk. Det var Klumpeduns egen superdryck. Då han kände sig ledsen brukade han ta en liten klunk av sin supersaft och så blev han genast lite gladare. Klumpeduns hade tidigare aldrig varit utanför den lilla byn där han bodde. Så han visste inte riktigt vilken väg han skulle välja. Han bestämde sig för att följa vägen som ledde mot solen. Det var en liten slingrande väg, stenig och ojämn. Stackars Klumpeduns, han snavade och ramlade och blev så trött. Han beslutade sig för att lägga sig ner och vila. Plötsligt, dök en liten brun figur upp ur jorden. Han hade en grön halsduk och luva och runda glasögon och såg så klok ut. Han sa; "Hej, jag heter Ding-Ding. Vad heter Du och vart är Du på väg?". Klumpeduns berättade att han rymt hemifrån och att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Han var så orolig. "Lugn, lugn" sa Ding-Ding. "Följ den här vägen, i slutet av den, där solen går ner, bor Svingo. Svingo är en söt liten gris som älskar godis. Svingo är en snäll gris som brukar ta hand om och hjälpa andra. Hör med henne om hon har något arbete åt Dig." Klumpeduns fortsatte sin vandring. Han gick och gick och gick tills vägen slutade framför grindarna till ett litet område där det stod "LILLEPUTTLANDET". Svingo stod just utanför sin Gotte-stuga och mumsade på en nykokt karamell. "Hej" sa Klumpeduns. "Jag heter Klumpeduns och jag söker jobb". "Vad bra" sa Svingo. "Vi behöver en djurskötare till alla djuren i Lilleputtlandet. Tycker du om djur?" frågade Svingo. Det tyckte Klumpeduns. Att bli djurskötare tyckte Klumpeduns lät spännande, trots att han tidigare aldrig skött om något annat djur än familjens lilla katt. Men jag kan fråga Ding-Ding till råds tänkte Klumpeduns. Han såg ju så klok ut. Det första Klumpeduns gjorde var därför att låna en av de små ponnyhästarna. Klumpeduns hade bestämt sig för att rida tillbaka och hämta Ding-Ding. Stackars Klumpeduns, efter bara några meter på hästryggen ramlade han av och slog sig nästan fördärvad. Svingo var genast framme med sin förbandslåda och en chokladpralin som extra plåster på såret. Klumpeduns berättade för Svingo att han tänkt hämta Ding-Ding till Lilleputtlandet. Det tyckte Svingo var en god idé och hon föreslog att de skulle skriva ett brev till Ding-DIng och sända det med Lilleputtlandets brevduva. Sagt och gjort brevduvan försågs med brev och korg. Det skulle ta alldelens för lång tid för Ding-Ding att krypa till Lilleputtlandet, så därför skulle Ding-Ding få åka i brevduvans korg. Sent på kvällen just innan Svingo och Klumpeduns skulle gå och lägga sig, landade brevduvan med Ding-Ding i Lilleputtlandet. Klumpeduns anförtrodde för Ding-Ding att han fått arbete som djurskötare i Lilleputtlandet, trots att han inte kunde något om djur. Han undrade nu om Ding-Ding ville hjälpa honom lite i början. Det hade Ding-Ding inget emot. Och så började de tre vännernas äventyr i Lilleputtlandet. |
